debattartikel

Sanning eller lögn?

En vit lögn? Hur långt kommer man på en vit lögn och vad tjänar man nu på det? Mår man bättre när man ljuger om en enkel sak? Eller gör man det bara för att slippa tjafs och undvika konflikter. Istället tar man den snabba utvägen och släpper en vit lögn.

Men mår man verkligen bättre utav det?

Du ljuger om att någon ser bra ut när du egentligen inte tycker det.. Beror det på att du själv inte mår bra över dig själv, beror det på att du själv inte mår bra inombords och försöker göra någon annan glad?

Visst, du tjänar kanske någonting på det. Du gör en annan person glad. Men kunde du inte vänta tills den personen verkligen hade på sig någonting fint och sen säga att du gillade plagget?

Jag tror detta beror på osäkerhet. Vi ljuger för att slippa konflikter, för att vi vill ha en lätt utväg. Men vi alla vet att livet i själva verket kan vara hårt och jobbigt.. Så varför inte ha ett litet tjafs men att det sedan går över.

Vi är rädda över att det blir någonting mer utav något som inte ens är en stor sak.

Mamma kan fråga vart du har lagt hennes cigaretter och för att inte berätta att du har kastat dom för hennes skull och hälsa så säger du att du inte vet. Din mamma kanske blir arg när hon inte hittar sina cigaretter just de momenten medans hon är röksugen, men sedan när det går över så har du ju gjort en bra sak för din mamma.

En vit lögn kan ju såklart hjälpa. Men varför säger vi inte bara som det är? Det är inte så svårt att säga ”Men mamma, jag kastade dom för att du röker för mycket.” hon skulle ju sätt allvarligheten i hennes beroende när hennes egna flicka/pojke försöker sätta stopp på det och sedan kanske förminska beroendet själv.

I många fall ljuger man också för att man skäms. Oftast är det också onödiga saker, som t.ex. hur långt man kastade spjut, vad för betyg man har i NO, för hur mycket man har köpt ett plagg.

Man är rädd för att någon ska döma en.

Jag har ofta stött på personer som ljuger om vad deras föräldrar har för inkomstlön för att de är rädda att de är mindre värda än va den ”rika” personen i klassen/gruppen är.

Detta är också ett problem för att lögner alltid kommer fram, om inte nu om ett år, och ifall det inte kommer ut om ett år så kommer de ut om 50 eller 100. Ingen vet när men det kommer ut.

Och när sanningen väl kommer ut så kommer ingen att bry sig. Så varför skulle de ha brytt sig från en början? Vi börjar bli paranoida och tänker så långt att vi sedan ljuger för att konsekvenserna i vår tanke är hemska.

Jag tycker att vi alla borde minska på våra lögner. Fine, en vit lögn är okej.. men en svart lögn är bara onödigt och vi förstör bara för oss själva.

Så stoppa ljugandet och bli en lojal person istället så blir allt mycket lättare för dig och du kommer bada i respekt.