CBRN

CBRN är olika krigsvapen och de står för C - kemiska, B - biologiska, R - Radiologiska och N - Nukleära.

Det finns vapen som man kallar för "fattigmansvapen". Det vapnet fick sitt namn på grund utav att de var så himla lätt att tillverka och de fattigaste länderna hade också råd att tillverka dessa biologiska vapen. Biologiska vapen är ett vapen som baseras på levande organismer. Man kan till exempel fylla en sprayburk med ett visst virus eller bakterie och sedan spraya runt i någon byggnad. De personer som är i byggnaden blir smittade och mycket sjuka.

Den sjukdom som man oftast brukade använda sig av var mjältbrand som smittas genom hyn, d.v.s ifall man har sår. Ifall man blir smittad så förökar sig bakterierna och släpper ut ett kraftigt verkande gift. Det orsakar vävnadsdöd och först blir det ett vanligt sår som sedan blir grövre hela tiden. Det är dock smärtfritt.

En annan sjukdom man använde sig av var smittkoppor som också är en extrem smittsam sjukdom med hög dödlighet. Denna sjukdom sprids genom direkt kontakt med sjuka människor eller indirekt kontakt genom ett förgiftat föremål. Patienten insjuknar i plötslig hög feber, värk i kroppen, huvudvärk och allmän sjukdomskänsla. Efter cirka tre dagar uppträder utslag i ansiktet som under ett par dygn sprids till bålen och sedan över ben och armar. Det blir utslag även på hand flator och fotsulor. När febern sedan har lagt sig är patienten mycket svårt sjuk. Under två veckor så övergår utslagen till blåsor som sedan torkar ut till skorpor. En liten del av fallen får en snabbt förlöpande form av sjukdomen, de börjar blöda och sedan är de bara döden som väntar.

Sedan har vi kemiska vapen som finns i både flytande och fast form. Detta vapen dödar folk genom kemikalier såsom tårgas, nervgas, senapsgas m.m. Dessa kemikalier kunde man tillexempel fylla i en bomb och sedan spränga den hos fiender. När dessa kemikalier kom ut i omvärlden så förstörde de allt levandes den träffade, människor som djur, växter, hus och så vidare.

Senapsgasen är ett exempel som börjar med ögonirritation, hudskador och andningsproblem. Efter 48 timmar får personen gulaktiga blåsor på huden, erytem och klåda. Ögonen sväller upp, näsan rinner,man har svårt att andas, man hostar och får näsblod. (48h) Personen kan också drabbas utav diarré och magont feber och kräkningar och värre exponering kan också förstöra DNA. Följden från det är att både vita- och röda blodkroppar minskar i kroppen och samma med personens antal blodceller. Senapsgasen använde man mycket under första världskriget men sedan 1925 så blev det olagligt att använda.

Ett annat kemiskt vapen är nervgasen. Det finns olika nervgaser och några utan dom är Bz-gas, VX och sarin.
Den vanligaste och billigaste nervgasen man använder är Saringasen. Sarin gasen upptäcktes 1938 i Tyskland, och namngavs efter de tyska upptäckarna Schrader, Ambros, Rudiger och van der Linde.
Akut sarin förgiftning yttrar sig med smärtor i ögonen, synbortfall, huvudvärk, illamående, andnöd och mycket mera. För de offren som har genomgått en Sarinattack kan symtomen sitta i tre år.

Sarin har används under några tillfällen här på jorden. Under kriget mellan Irak och Iran 1988 bombade Irak, Halabja med saringas. Detta anfall leddes utav Ali Hassan Al-Majid som var Saddam Husseins kusin. Ungefär 5000 personer omkom i attacken.

Den andra gången man vet att någon använde sig utav saringas var år 1995 den 10 mars. Då utfördes en attack i Tokyo. Den attacken höll plats i en tunnelbana, därför kallar man denna incident för tunnelbana-sarinincidenten. Denna terrorattack hölls utav gruppen Aum Shinrikyo. Det var 10 stycken som var med på attacken varav 5 stycken körde och 5 släppte ut saringasen. Denna attack dödade 13 personer och skadade runt 5000.

Den tredje gången man tror sig ha använts utav saringas. Det var år 2013, då Syrien attackerades av en stridsgas som de ännu inte har identifierat, men som sagt tror man att det var saringas. Man är fortfarande inte säker på hur många som dog men man har beräknat att de är upp till 1000 personer.

År 1925 så förbjöd man att använda kemiska vapen i krig, 1993 så förbjöd man att utveckla, besitta eller använda det i krig eftersom de är så farliga.

Sedan har vi den radiologiska vapnet. Det är ett vapen som utsätter mål för joniserande strålning. Joniserande strålning är ett samlingsbegrepp på strålning som har en förmågan att slå ut elektroner ur atomer som den kolliderar med. Det resulterar till att atomerna förvandlas till joner. Joner är kemiskt reaktiva och kan orsaka skador på levande vävnad. Det är den mekanismen som gör att joniserande strålning blir farlig. Beroende på dos, exponeringstid och strålningens sammansättning så kan den joniserande strålning orsaka celldöd, cancer och strålsjuka.

En smutsig bomb är ett vapen som sänder radioaktiva strålningar, vilket betyder att det är ett radiologiskt vapen. Detta vapen räknas vanligtvis inte som ett massförstöelsevapen eftersom deras förstörelsekraft och spridningen av radioaktivt ämne är liten. Det finns inga länder som har erkännt att de har använt sig utav radiologiska vapen men det skulle vart mycket möjligt och lätt för statsmakter att utveckla en smutsig bomb.

Gammabomb är en bomb som frigör majoriteten av sin energi i en form av gammastrålning istället för tryckvågor. Denna bomb är mycket farlig eftersom gammastrålningen kommer i mycket, mycket små vågor och då tränger den igenom huden och fördärvar det vi har i kroppen, som t.ex organer.

Sist men inte minst så har vi nukleära vapen. Inom denna kategorin så har vi kärnvapen som vi ska fördjupa oss i. Kärnvapen är en typ av vapen som får sin sprängladdning utav en fission eller fussion. Det beror på vad för Kärnvapen man använder. Det finns två typer av kärnvapen och det är: 
1. Atombomben består utav antingen uran eller plutonium som är två tunga atomer. När då dessa atomer träffar neutroner så klyvs de ihop och på så sätt skapar de en fission. 
2. Vätebomben är praktiskt taget samma sak fast tvärt om. Det är när två lätta atomkärnor slås ihop och bildar en tredje som man får en fusion och då skapar man energi.

Atomvinter är när vi får ett fruktansvärt klimat som gör så att partiklar i atmosfären hindrar solstrålarna från att nå till jordens yta. Det skulle då göra så att temperaturen skulle sänkts på flera tiotals grader och som resultat av den extrema kylan så skulle det ha blivit massdöd av växter och djur. Man vet inte exakt hur kall och lång denna period skulle bli men det skulle ha berott mycket på intensiteten av kärnvapenkrig.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Biologiska_vapen
http://sv.wikipedia.org/wiki/CBRN-krigf%C3%B6ring
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mj%C3%A4ltbrand
http://sv.wikipedia.org/wiki/Smittkoppor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kemiska_vapen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Senapsgas
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stridsgas
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sarin

http://sv.wikipedia.org/wiki/Radiologiska_vapen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Joniserande_str%C3%A5lning
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gammabomb

Svenska musik uppgift

https://www.youtube.com/watch?v=LcM9ElA1VHk

Jag har valt en låt utav Rascal Flatts som heter "what hurts the most". Denna låt är en låt som kom ut för ett tag sedan och handlar om kärlek. I denna låt så har bandet använt sig utav gitarr, trumma, elgitarr och bas. Det låter också som om de har en violin i början utav låten. Låten spelas i moll eftersom den låter mycket sorglig och det är det som drar ut känslorna ur en person.
Låtens text handlar om att det gör ont när man ser en person gå sin väg utan att man kan göra någonting åt det. Alltså att en viktig person försvinner ur ens liv utan att man kan hejda det och plötsligt gör det så satans ont i hela själen.

Jag tycker att denna låten passar till min bok för att det ungefär är samma känsla Nina(huvudkaraktären) i boken känner. Varje gång ett tåg kommer så är det någon som står i ledet som hon älskar. Det kan vara från sin pappa, till sina bästa vänner från skolan eller sin kusin Celinka.
Varje gång detta tåget kommer så åker någon hon älskar till döden i treblinka eller något annat koncentrations läger. När detta då händer så tror jag hon tänker på allt hon kunde ha hjälpt till med och alla saker hon kunde ha sagt till sina närs och kära under hennes period vid liv istället för rädslan.

Sammanfatta bokens handling med fem meningar. Boken handlar om en Familjen som kommer från Polen, Łódź. En lycklig och stark familj som bestod utav två föräldrar, en son och en dotter. Denna familjen hinner inte vara så lycklig under en lång period utan blir indragna i andra världskriget där de går igenom hunger, förluster och massor med hemska saker. Nina som är Fanjas dotter överlever detta krig tillsammans med hennes bror Rudek, men tyvärr inte pappan Arthur och Fanja.

Ställ en fråga till en av personerna i boken. ”Fanja, när Nina flydde ur ghettot, vad var dina tankar? Var du rädd att någonting skulle hända henne på vägen till staden eller var du lättad att hon äntligen var utanför er mur som höll er inne i ert egna fängelse? Jag undrar också du hade det medans Nina och Rudek inte var i din närhet. Hur lyckades du släppa taget om dom och låta de gå ifrån dig, utan att veta ifall de överlever eller inte. Var det någon styrka som kom från den moderliga delen utav dig själv eller var det bara ren tortyr och du lät de gå? Trodde du att de skulle ha det bättre utan dig där ute i ”friheten” eller vart det bara någonting du övertalade dig själv?

(jag vet att det inte bara är EN fråga men det är sådant jag grubblat över”

Var boken så som du hade förväntat dig? Ja, boken var mycket som jag hade förväntat mig. Det beror på att man har hört så många fruktansvärda saker under andra världskriget som mestadels judarna har gått igenom. Det är alltid så att alla i omgivningen har försvunnit på ett eller annat sätt. Antingen dödade, gömt sig eller att de har flytt. Vilket var exakt samma saker som hände i boken. Nina och hennes bror gömde sig, de försökte fly och de överlevde. Men de flesta i ghettot dog vilket är sånt man förväntar sig.

Dock någonting jag inte förväntade mig ett dugg var att Fanja inte skulle bli hittad levandes utav Nina. Jag blev besviken men också ledsen. Vilket jag tror hela poängen med boken var eftersom de två känslorna bara var en liten sak som folket gick igenom under andra världskriget. Och meningen med en bok brukar ju vara att förmedla känslor till läsaren och ge dem en bild på hur fruktansvärt det har varit.  

engelska boken

Presumably – förmodligen

infrequently - ovanligt

decrepit – svag, dålig

redeeming – återlösande

dwarfed - kortväxt

patiently -tålmod

sobriquet – nickname, öknamn.

Frankly – uppriktigt sagt

ingested - intas

recommended - rekomenderat

vow - löfte

översätt -

Jag pratade inte med Augustus igen under ungefär en vecka, Jag hade ringt han natten av sönderslagna troféer, så av tradition så vart det hans tur att ringa. Men det gjorde han inte. Så, det var inte som om jag höll i min telefon hela dagen lång, stirrandes på den medans jag hade på mig min speciella gula klänning, tålmodigt väntande på min gentleman-

niga kompis att leva upp till hans öknamn. Medans jag fortsatte med mitt liv: Jag träffade Kaitlyn och hennes (söta men uppriktigt sagt inte Augustiska) pojkvän för kaffe en eftermiddag; jag intog min rekommenderade dagliga dos av Phalanixifor; jag gick till mina lektioner tre gånger den veckan i MCC; och varje kväll satt jag och åt middag med min mamma och pappa.

  

Dear john - Nicholas sparks

What happened in the book?

This book is about a boy called John Tyree, who falls in love with a girl named Savannah Lynn Curtis. This girl changes his life completely and teaches him lessons in life and pretty much makes him a better person.
John grew up with his dad by his side all his life, but there was something strange about his dad. His dad didn't know how to develop a conversation and always lived by routine. He always made lasagna on Sundays, always went to work at 7:35 and always came back at the same time. And his big life passion was coins. He had the biggest coin collection ever and that was all he talked about.

When John brought Savannah home, she realized all these thing and she wanted to help John know that his dad had Autism or Asberger's. When john found out what she thought about his father he got really mad. He couldn't believe that Savannah could say all those things about his father, he knew that he wasn't normal but he didn't want anyone else to say it out loud. Like I said, John got pretty mad and just yelled at her all the time. But then he realized that maybe she was right, maybe he had autism or asberger's syndrome.

After two weeks together with Savannah he had to leave with the navy to Germany and then to Kosovo to keep it calm down there. He was devastated that he had to leave Savannah but he knew that the distance would get in the way of their love. So they kept on writing letters to each other and described what the day was all about. And in the end of the letter they always told each other how big their love was and how much they missed each other.
When one year went by it was time for John to get back for his leave again. When he got back he spent almost everyday with Savannah, but also with his dad. The bond between him and his dad got a lot tighter and for the first time when he got back to the navy after his leave he actually missed his dad.

He went back to the navy with his "buddies" and just as they were about to go to Kosovo, 9/11 happened in America. And for an instant all his life and planes changed and they started the mission in iraq and the war down there started. And because of that he couldn't meet Savannah for another 2 years. The news where devastating for both of them, but they still fought for their love everyday.
By the time he was there he realized that his letters from Savannah didn't come once a week as usual but they started to come every ten days, or twice a month, and she didn't "sound" the same, she didn't tell him she loved him the way he was used to. And after pretty much a year he received a letter that broke everything up. In that letter she told him that as much as she loved him she couldn't wait for him to come back, and in the end she said that she was in love with another one.
John was as crushed as a person could be, but he never stopped loving her.

As the years went by John's dad, died. So on the day of his funeral he decided he had to meet someone. Of course it was Savannah, so he went to her hometown and found her there. When he met her he got crushed inside again. He couldn't bare to see her knowing that she wasn't with him anymore, but with another man. But when he was there standing in front of her, he couldn't go back. So he just stood there watching her from the tip of her toes back up until saw her beautiful face that looked back at him, inspecting every little thing on him.
After a couple minutes of chit-chatting Savannah asked him if he was hungry and wanted food. At first he was skeptic of the thought of her husband coming home finding them there eating dinner, but then he couldn't resist her sad eyes filled with so much lust and expectation that he finally said yes to dinner.

They talked a lot about the years that had passed by, while they were so far away from each other. And finally they came to the question that John had been dying to know: Who the lucky man was that got to marry the girl of his dreams. And she told him. It was Tim. Tim, the man John got to know the day he met Savannah, the man who always looked out for her and the man that actually was a good man. He knew that Tim was a good man, but he couldn't accept the fact that he got Savannah. Even though he knew Tim was good for her.
John asked Savannah where Tim was, but she didn't reply with an answer. Instead she replied with another question asking if John would come back tomorrow.

The next day John came back for Savannah. Before he even got out of the car, he saw her slowly running toward the other side of the car telling him to stay where he was. She only told him that they were going somewhere, not where and not why, just that he had to drive and that it wasn't that far away. So as usual he did what she said and started driving out of the parking lot and drove all the way into town.
When he stopped the car he realized they were outside the hospital. He looked over at Savannah wanting to ask a question but hesitated the second he saw her despairing glance. Instead he followed her in to the hospital waiting for some good explaining, that never came. When they finally arrived to where they were going, Savannah opened a door where he saw what he never expected to see. Tim, laying on his bed, with no hair on his head and only with a weak expression of what seemed to look like a smile.

He had a sever cancer running trough his body, tearing him apart inch by inch, but Tim didn't give up. There were still hope that he could survive, only if they got enough money to pay off the operation.
The whole town was already giving all they could but it sure wasn't enough. John knew that if Tim died, Savannah and him would get back together, but he just couldn't be that selfish with her. So he knew what he had to do.

He went home, to his father's place and talked to his lawyer. He said that he wanted to sell the house and that he wanted his father's coins -which he had the right to have-. He got the coins and went to a coin collection shop and sold all of the coins his dad had collected through the years -without one, the special one he kept to himself- and donated them to a man who had cancer, Tim.

After a month he got a letter from Savannah telling him that Tim have had an anonymous donation that helped him pay for the operation, also telling him that he made it and he was all fine. That was also the last time he heard from Savannah, but he knew that their love hadn't stopped even it they weren't together or seeing each other.