Sanning
eller lögn?
En vit lögn? Hur långt
kommer man på en vit lögn och vad tjänar man nu på det? Mår man
bättre när man ljuger om en enkel sak? Eller gör man det bara för
att slippa tjafs och undvika konflikter. Istället tar man den snabba
utvägen och släpper en vit lögn.
Men mår man verkligen
bättre utav det?
Du ljuger om att någon
ser bra ut när du egentligen inte tycker det.. Beror det på att du
själv inte mår bra över dig själv, beror det på att du själv
inte mår bra inombords och försöker göra någon annan glad?
Visst, du tjänar kanske
någonting på det. Du gör en annan person glad. Men kunde du inte
vänta tills den personen verkligen hade på sig någonting fint och
sen säga att du gillade plagget?
Jag tror detta beror på
osäkerhet. Vi ljuger för att slippa konflikter, för att vi vill ha
en lätt utväg. Men vi alla vet att livet i själva verket kan vara
hårt och jobbigt.. Så varför inte ha ett litet tjafs men att det
sedan går över.
Vi är rädda över att
det blir någonting mer utav något som inte ens är en stor sak.
Mamma kan fråga vart du
har lagt hennes cigaretter och för att inte berätta att du har
kastat dom för hennes skull och hälsa så säger du att du inte
vet. Din mamma kanske blir arg när hon inte hittar sina cigaretter
just de momenten medans hon är röksugen, men sedan när det går
över så har du ju gjort en bra sak för din mamma.
En vit lögn kan ju
såklart hjälpa. Men varför säger vi inte bara som det är? Det är
inte så svårt att säga ”Men mamma, jag kastade dom för att du
röker för mycket.” hon skulle ju sätt allvarligheten i hennes
beroende när hennes egna flicka/pojke försöker sätta stopp på
det och sedan kanske förminska beroendet själv.
I många fall ljuger man
också för att man skäms. Oftast är det också onödiga saker, som
t.ex. hur långt man kastade spjut, vad för betyg man har i NO, för
hur mycket man har köpt ett plagg.
Man är rädd för att
någon ska döma en.
Jag har ofta stött på
personer som ljuger om vad deras föräldrar har för inkomstlön för
att de är rädda att de är mindre värda än va den ”rika”
personen i klassen/gruppen är.
Detta är också ett
problem för att lögner alltid kommer fram, om inte nu om ett år,
och ifall det inte kommer ut om ett år så kommer de ut om 50 eller
100. Ingen vet när men det kommer ut.
Och när sanningen väl
kommer ut så kommer ingen att bry sig. Så varför skulle de ha
brytt sig från en början? Vi börjar bli paranoida och tänker så
långt att vi sedan ljuger för att konsekvenserna i vår tanke är
hemska.
Jag tycker att vi alla
borde minska på våra lögner. Fine, en vit lögn är okej.. men en
svart lögn är bara onödigt och vi förstör bara för oss själva.
Så stoppa ljugandet och
bli en lojal person istället så blir allt mycket lättare för dig
och du kommer bada i respekt.